Publicerat: / Amandas inlägg

Ridit min älskling igen


Idag satt jag upp en liten stund i ridhuset på min fina ponny. Det kändes såå bra att sitta på hans rygg igen. Bästa som finns... ❤️ Skrittade och travade runt en kortis bara för att känna hur han kändes. Han kändes dock stel i vänstersidan. Halsen kunde han ställa åt det hållet, men resten av kroppen sa stopp. Tror att det är bäst att jag avstår från ridningen fortsättningsvis tills vi tagit ut massör till honom, men jag var bara tvungen att testa en liten stund idag. Det var ju så längesen och han har ju varit mycket gladare på sista tiden. 

Nu ska han få örterna mot infektionen i cirka en månad och två veckor till, för att sedan få något för att stärka kroppen efter utrensningen av infektionen. Vet inte vad det är för något, men jag litar på att Gabriella har koll på vad som behöver göras. 
Det ska bli så himla kul att se om det hjälper!!!

Vi ❤️

/Amanda

Publicerat: / Fridas inlägg

Dör sötdöden.

/ Frida

Publicerat: / Amandas inlägg

Spöklig plats


Idag följde jag med ut och gick när Frida red ut. Vi gick förbi ett ställe som heter "Björklyckan". Den platsen ger mig typ gåshud och både Frida och jag är överens om att man får dåliga vibbar där. Det är helt öde och där finns flera små, obebodda stugor som ligger precis vid en sjö vilket bara ser allmänt creepy ut (i en skräckfilm skulle någon lätt bli dränkt i den sjön). På ett träd hänger en träskylt med texten "Björklyckan" handskrivet i stora bokstäver. Till och med handstilen ser läskig ut tycker jag, och då är ändå Frida den mest lättskrämda av oss. Vid en av stugorna står en plaststol, som man kan tycka borde ha blåst omkull, men nej den står kvar stadigt. Om det inte är någon/något där som ställer upp den? Det finns även ett halvt nedfallet träd som knarrar otroligt högt vid blåsväder. Mycket andra läten i skogen intill också konstaterade vi idag. Ja, ni hör ju - det här stället är som taget ur en skräckfilm.

Som om det inte vore nog att vi redan var lite på tårna efter att ha passerat platsen som Gud glömde, så lyckades vi (ehhm... Jag) tappa bort varandra när det börjat skymma. Frida skulle rida i förväg en bra bit för att trava och galoppera, och sedan vända tillbaka till mig som började gå i samma riktning. Hon gav mig tydliga instruktioner om vart jag skulle gå och sa "Sväng till vänster när vägen korsas". 
Följde jag hennes instruktioner bra? Njaa, till en början kanske. Jag svängde vänster. Men när jag gått en lång bit utan att se dem bestämde jag mig för att "nej, de måste ha svängt in till höger". Så jag virrar runt på alla möjliga vägar och börjar bli lite smårädd då det knarrar en hel del om träden inne i skogen. Det var dock inget mot vad Frida blev, haha. 
När vi återförenades efter en stunds irrande så hör jag henne ropa "Amanda!", lite smått förskräckt. Hon hade då galopperat hela vägen tillbaka tills hon såg mig. Hon hade varit rädd att någon dödat mig eftersom vi pratat om att det sett ut som vi var med i en skräckfilm. Så hon var helt förberedd på att hitta mig död i skogen och gav sig då iväg på en Stallkompisar-räddning. Ni som sett Stallkompisar vet vad jag snackar om. 
Lukas hade tydligen kutat på som satan och tagit sitt uppdrag att rädda mig på största allvar. Haha, sötisar... 

Anyway, vi har bestämt oss för att gå till den så kallade "spökplatsen" och kolla lite närmare någon dag när det är ljust ute. Kanske ta lite kort så ni får se hur läskigt det är och se om det finns något spökligt där. Både Frida och jag fick ju som sagt samma känsla att det finns något där, så det blir spännande att utforska det lite mer. Haha, jag har nog kollat på lite för mycket Supernatural den senaste tiden.. 

Ni som är intresserade av övernaturliga fenomen får hålla koll på bloggen under jullovet, då planerar vi att gå dit och fota. Jag föreslog att vi skulle ta med ett ouija-bräde, men Frida lät inte överentusiastisk över den idén direkt så vi får la se, haha. 


/Amanda