Publicerat: / Amandas inlägg

Föräldralös i över en vecka

 
Som rubriken lyder - min mamma och Bisse (hennes man) är borta nu i över en vecka. Dom har övergett mig för att åka till Spanien. Stackars mig.. Nejdå, jag trivs rätt bra ensam faktiskt. Tror jag kommer älska att bo ensam sen.
Låter som jag är helt asocial nu, och till viss del är jag väl kanske också det. Har ganska stort behov av att få vara ensam och andas ut, utan andra människor. Sen tycker jag också väldigt mycket om att umgås med mina få utvalda människor som jag älskar, men det är oerhört skönt att få vara helt själv ibland. Känns som jag får syrebrist annars.
 
Gillar mitt eget sällskap rätt så bra. När jag är själv dansar jag runt i hela huset till hög musik och sjunger med även till riktigt höga toner som jag egentligen inte klarar av att ta, men det spelar ingen roll när ingen hör mig.
Slänger kläder omkring mig utan att någon klagar på att jag ska plocka upp efter mig, det gör jag vid senare tillfälle när jag känner för det.
Sitter och kollar på filmer och serier som jag redan sett otaliga gånger och säger replikerna samtidigt som skådespelarna. Kommenterar högljutt händelserna och karaktärernas agerande för mig själv. 
 
Att vara ensam är mycket underskattat måste jag säga. Det är faktiskt väldigt trevligt att umgås med sig själv. Kan ha att göra med att jag är fruktansvärt rolig att umgås med också. Om man är en tråkig person så förstår jag att det lätt blir deprimerande att vara ensam, men är man som jag och kan skratta rätt ut av den enkla anledningen att jag själv är så förbannat rolig så är det inte helt fel.
 
Den här bilden såg ju inte alls stel ut... Från i somras när Frida och jag fotade.
 
/Amanda
 

Publicerat: / Fridas inlägg

Hästar genom tiderna

Har ridit hur många hästar som helst genom åren. Under en tid var jag i tre olika stall och hade medryttarhästar, så mina föräldrar fick åka skyttetrafik för att jag skulle hinna rida alla. Jag sa aldrig nej. Tackade ja till vartenda erbjudande, oavsett vad det var för häst. Jag ville få all kunskap jag kunde, ville suga in allt och spendera varenda minut i sadeln. Så är jag än idag. Dock finns det ju ändå några hästar som alltid kommer betyda lite extra. De där som jag i en orimlig fantasi en dag köper tillbaka och låter stå på min alldeles egna gård. 
 
Världens sötaste lilla ponny Bertil. Den första ponnyn jag verkligen kunde räkna som en bästis. Vi hade så extremt roligt, alltid. Vi kunde bråka mer än några andra. Samtidigt kunde vi också ha så extremt roligt tillsammans. Trots att det inte handlade om ridning, lärde jag mig verkligen hantera en häst från marken. Jag lärde mig köra, tömköra, trickträna, löshoppa, you name it. Saker jag aldrig fått chansen att testa förut. Fasiken vad jag saknar den lilla fluffbollen. Finns få hästar som jag har så många fina minnen från. Dessutom är han ju en av orginalarna från teamluffarligan (han har varit med sen starten) och det är tack vare att jag skötte honom som jag träffade Amanda, en av de viktigaste människorna i mitt liv
Oväntat att den här killen dyker upp va? Min soulmate, min once in a lifetime horse. Kalla mig klyshig men det är sant. Aldrig älskat en häst som jag älskar honom. Aldrig saknat någon som jag saknar honom. Aldrig gråtit lika mycket som jag gråtit efter honom. Nog den smärtsammaste dagen i mitt liv när han åkte. Han är bäst. Mer än så ska jag inte utveckla om oss nu, det blir lite för långt tror jag.
 
Sen Rembrant som jag skrev om i ett tidigare inlägg, så tänker inte utveckla mer om honom heller. Skulle dock vara hemskt kul att åka och se hur han har det nån gång!
 
Lite andra hästar som jag hållit på med:
Melody, lever tyvärr inte idag.
 
 Isy, red henne inte så länge men tyckte om henne. Lever heller tyvärr inte idag.
Skyline som jag red pararellt med Rembrant. Jättesöt ponny som tävlas idag.
Och så sist, men inte minst Hotten som ni väl känner till. Min soulmate. Just kidding. Vi bråkar oftast de gånger jag rider honom. Men han är en fin ponny när han försöker (för han kan ju faktiskt väldigt mycket).
 
Sen har vi säkert tusen hästar till som jag ridit och skötit om men nu orkar jag inte leta på flera bilder, haha. Men det här var ett par stycke iaf!
 
/ Frida

Publicerat: / Amandas inlägg

Ute på tur i mörkret

Idag blev det en uteritt i skritt i mörkret. Min ursprungliga tanke var ett pass på banan om den inte var för hård, men det var den ju. Så på med reflexer och ut i skogen!
Skrittade bara pga det hårda underlaget och jobbade honom en del i skritten, vilket jag annars inte brukar lägga så stor fokus på. För let's face it - att skritta kan vara fruktansvärt tråkigt. Därför blir det ofta väldigt lite arbete i skritten, och desto mer i traven som är Hottens starkaste gångart. Men idag passade jag på när vi ändå inte kunde göra något annat än skritta.
Han blev riktigt fin och han kändes mjuk i både höger och vänstersidan. Vänster har han ju känts lite låst i den senaste tiden, men idag kändes han nästan som vanligt igen. Blev en del ryggningar, halter och sidvärtesrörelser. Lite segt i början bara, då både han och jag egentligen tycker att skogen är ett ställe där vi helst lunkar på rätt framåt utan krav.

/Amanda