Publicerat: / Fridas inlägg

Imorgon är det fredag å ingen är gladare än jag

Hej på er!


Vaknade i morse med ångest upp över öronen. Medveten om att jag skulle skriva halvtidsprov i fysik och att det är min sista chans att bevisa vad jag lärt mig på ett år. Den här veckan har dödat mig. Engelska redovisning (med inslag av teater, typ det värsta som finns), fysikprov och ett stort idrottsarbete skulle va klart. Känns som jag har bestigit ett berg, sedan blivit kastad till vargarna för att sedan bli nedsprungen av ett gäng elefanter. Men nu, nu är jag klar med allt å ingen är lyckligare än jag!

Idag fick jag dessutom rida ett pass på banan (för första gången på flera veckor) på Ante. Underlaget var inte optimalt men det funkade och han kämpade på. Började med att testa lite dock men det gick över fort, tror kanske jag måste bli lite mer bestämt mot honom. Visserligen får man välja sina strider, men överlag är det nog viktigt att jag är tydlig men rättvis. 

Han var iaf jättefin, började väldigt stel men slutade med en superfin känsla. I helhet jobbade vi främst med lösgörande jobb. Låg, rund form och övegångar så han fortfarande håller sig kvick. Är mycket nöjd och kunde inte få ett bättre avslut på den här torsdagen.

Imorgon tänker jag bara gå och njuta av att det är fredag och jag har snart en veckas lov!

/ Frida




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi är två tjejer som inte är riktigt som alla andra. Älska oss eller hata oss - vi skiter i vilket. OBS: vi håller på med hästar. Varför då kanske ni undrar? Ja det är en jävligt bra fråga faktiskt. Vi tycker väl om att bli trampade på, släpade över en grusplan, stå ute och frysa 6 månader om året, kasta ut pengar på ett djur som ändå inte bryr sig för att sedan bli kastade i backen när hästjäkeln får syn på något som inte vi kan se med våra mänskliga sinnen. Vi tycker väl också om att bli idiotförklarade av medelålders tanter som lärde sig rida på 1800-talet och fortfarande står fast vid dem principer som gällde då. Nej okej, vi tycker inte om något av detta, så varför vi fortfarande håller på med hästar och ridning är ett olöst mysterium. Vi var väl tvungna att ha något att göra om dagarna. Ingen av oss har särskilt bra bollsinne eller någon annan unik talang, så vi fick helt enkelt börja med en sport där vi inte behövde göra något annat än att lyckas sitta kvar på en häst, styra djuret dit vi vill, samt bestämma hastighet. Hur som helst, vad nu än anledningen må vara till att vi ägnar oss åt denna galenskapens sport så är vi här nu och tänker dela med oss av både det positiva och negativa av vad vi gör. Enjoy! (Or not, vi bryr oss verkligen inte.)