Publicerat: / Amandas inlägg

Problemet med en lättdistraherad häst


Måste bara säga att jag hatar allt och alla som befinner sig inom hör/-synhåll när jag rider eller tränar med Hotten från marken. Jag blir så frustrerad när det kommer människor, högljudda barn, andra hästar eller skällande och lösa hundar. Min häst är såå lättdistraherad och hittar mer än gärna på ursäkter till varför han ska slippa arbeta. Minsta lilla chans han får så ägnar han sig åt något annat. Givetvis är det mitt uppdrag att se till att vara mer intressant än allt runt omkring, men så länge jag inte kan förvandla mig till en levande morot så kommer det aldrig att hända.

Idag tömkörde jag honom på ett gärde och han var superfin dom första typ 10 minuterna. Allt var frid och fröjd, och jag kände mig nöjd. Men sen kommer en hel barnfamilj och bestämmer sig för att det är en utmärkt idé att leka på samma gärde. Visserligen en bit bort, men tillräckligt nära för att Hotten ska se och höra allt dom gör. 
Han fann det jätteintressant att kolla när barnen klättrade upp och hoppade på en stor sten. Alltså suck... Varför, barn? Varför känner ni ett behov att hoppa och låta när ni ser en häst?
Hotten gick i strejk när dom intog gärdet. Han segade ihop och ville inte trava, utan skulle helst stå stilla, alternativt skritta lite långsamt samtidigt som han tittade på dom. När jag manade på honom och sa att han minsann fick röra sig framåt ändå så började han sparka bakut och dra sig mot hemåt så fort vi svängde åt det hållet. Jag höll på att bli tokig på honom.

Efter ett tag slappnade han av lite mer igen och det gick lite bättre. Han var inte lika fin som i början dock, och när vi skulle gå hem brusade han upp sig över något så simpelt som att han fick syn på ett par människor som kom gåendes en bit bort. Nog för att han brukar vara väldigt disträ och "stänga av", men idag vet jag inte vad det tog åt honom. Han brukar inte bli stressad över att han ser människor. Känns väldigt löjligt faktiskt när han beter sig så. Han är liksom 20 år gammal och fjantar sig sådär. Visserligen har han blivit tusen gånger bättre än han var förr, men man kan ju tycka att det här borde ha försvunnit helt vid hans ålder. 

Han fick lite godis efteråt trots allt, skitungen.


/Amanda



Postat av: Selma Åhlström

Älskar eran blogg!Läser varje dag

Svar: Åh, det gör mig så glad att höra! <3 Kram Amanda
Amanda & Frida

2017-02-14 @ 21:43:25
http://selmaahlstrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi är två tjejer som inte är riktigt som alla andra. Älska oss eller hata oss - vi skiter i vilket. OBS: vi håller på med hästar. Varför då kanske ni undrar? Ja det är en jävligt bra fråga faktiskt. Vi tycker väl om att bli trampade på, släpade över en grusplan, stå ute och frysa 6 månader om året, kasta ut pengar på ett djur som ändå inte bryr sig för att sedan bli kastade i backen när hästjäkeln får syn på något som inte vi kan se med våra mänskliga sinnen. Vi tycker väl också om att bli idiotförklarade av medelålders tanter som lärde sig rida på 1800-talet och fortfarande står fast vid dem principer som gällde då. Nej okej, vi tycker inte om något av detta, så varför vi fortfarande håller på med hästar och ridning är ett olöst mysterium. Vi var väl tvungna att ha något att göra om dagarna. Ingen av oss har särskilt bra bollsinne eller någon annan unik talang, så vi fick helt enkelt börja med en sport där vi inte behövde göra något annat än att lyckas sitta kvar på en häst, styra djuret dit vi vill, samt bestämma hastighet. Hur som helst, vad nu än anledningen må vara till att vi ägnar oss åt denna galenskapens sport så är vi här nu och tänker dela med oss av både det positiva och negativa av vad vi gör. Enjoy! (Or not, vi bryr oss verkligen inte.)