Publicerat: / Amandas inlägg

Saknar honom så det gör ont ❤️



Genom mitt hästliv har en del hästar kommit och gått. Vissa har nästan glömts bort, men sen finns det dom som satt djupa avtryck i hjärtat. Dom där som man känner ett sting i bröstet av saknad efter när man tänker tillbaka. Bertil är en sådan.
Jag fick syn på hans alldeles egna kategori här på bloggen och gick igenom gamla bilder och texter om honom. Och satan, vad ont det gör.
Ska jag vara helt ärlig så var det ett tag sedan jag ägnade honom en tanke, men idag blev jag påmind om hur mycket han fattas mig. Han var, och är, så speciell.
Första gången jag träffade honom var han bara 1,5 år och en riktigt kaxig liten skit (det är han fortfarande, haha). Jag var den första som satt på hans lilla rygg när han var gammal nog för det, trots att jag var en bra bit för lång. Frida var den som flera år senare lärde honom allt han kan idag. Det var faktiskt tack vare Bertil som Frida och jag träffades när hon började sköta honom. Vi har haft så jäkla mycket kul ihop Frida, jag, Bertil och så Hotten. Bertil har betytt otroligt mycket för både mig och Frida då vi båda har tagit hand om honom en gång i tiden och fått äran att lära känna den här underbara lilla ponnyn. 

Världens finaste lilla ponny ❤️

/Amanda



Postat av: Josäfin Andersson

♥♥♥

2017-02-16 @ 17:20:23
http://jossanamigo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi är två tjejer som inte är riktigt som alla andra. Älska oss eller hata oss - vi skiter i vilket. OBS: vi håller på med hästar. Varför då kanske ni undrar? Ja det är en jävligt bra fråga faktiskt. Vi tycker väl om att bli trampade på, släpade över en grusplan, stå ute och frysa 6 månader om året, kasta ut pengar på ett djur som ändå inte bryr sig för att sedan bli kastade i backen när hästjäkeln får syn på något som inte vi kan se med våra mänskliga sinnen. Vi tycker väl också om att bli idiotförklarade av medelålders tanter som lärde sig rida på 1800-talet och fortfarande står fast vid dem principer som gällde då. Nej okej, vi tycker inte om något av detta, så varför vi fortfarande håller på med hästar och ridning är ett olöst mysterium. Vi var väl tvungna att ha något att göra om dagarna. Ingen av oss har särskilt bra bollsinne eller någon annan unik talang, så vi fick helt enkelt börja med en sport där vi inte behövde göra något annat än att lyckas sitta kvar på en häst, styra djuret dit vi vill, samt bestämma hastighet. Hur som helst, vad nu än anledningen må vara till att vi ägnar oss åt denna galenskapens sport så är vi här nu och tänker dela med oss av både det positiva och negativa av vad vi gör. Enjoy! (Or not, vi bryr oss verkligen inte.)