Publicerat: / Amandas inlägg

Vilken dag!

 
Dagen igår var rätt så händelserik kan man säga. Jag blev nästan med en till häst, blev sams med någon jag inte pratat med på flera år, blev överöst av kärlek och stöd från alla möjliga håll och kanter, red två hästar, köpte en sadel och blev rätt besviken när det inte gick att få ihop så att jag blev återförenad med ponnyn jag saknar så mycket. 
 
För att ta detta så kortfattat som möjligt så kunde Bertil (se några inlägg tillbaka om ni inte läst bloggen länge och vet vem han är) ha kommit till samma lösdrift som Hotten igår och jag skulle då ha tagit hand om honom. Fick reda på igårmorse att hans hästkompis tyvärr blivit avlivad och Bertil behövde akut ett hem, helst redan samma dag. Trots allt gammalt och olöst bråk som varit mellan mig, Frida och hans ägare så hörde jag av mig och erbjöd mig att ta honom tills dess att han blivit såld. Hon sa att jag jättegärna fick ta honom och vi är numera sams igen. Jag ringde runt till massor av människor för att försöka ordna detta och alla var superglada när dom trodde att jag skulle ha honom, och alla hjälpte till. En person erbjöd sig till och med att köpa honom åt mig, men det hade jag inte hjärta till att ta emot. Jag blev så rörd över hur många som faktiskt bryr sig och var villiga att hjälpa till för att jag skulle ha möjlighet att ha Bertil. Tusen tack, alla!! Guld värt!
 
Tyvärr fick jag ett meddelande några timmar senare om att Bertil redan blivit såld. Jag hade tyvärr inte möjlighet att köpa honom, utan bara ta hand om honom tills han blivit såld. Så jag förstår att hon hellre ville få honom såld så fort som möjligt. Men självklart blev jag lite besviken med tanke på att han kunde ha stått ute på lösdriften tillsammans med Hotten nu. Vilken dröm, känns helt overkligt att tänka tanken. Jag är dock övertygad om att han får det bra då jag träffat tjejen som köpte honom några gånger och hon verkar super. Jag hade såklart hellre önskat att han fått det bra hos mig, men det känns skönt att veta att han fått ett kärleksfullt hem som han verkligen förtjänar. Bästa lilla Bertil ❤️
 
Jag åkte ut till stallet med en besviken klump i magen, men blev på bättre humör av att umgås med Frida, samt rida två fina hästar. Red först ut på Divino med Ante och Frida, för att sedan ta ett pass på banan med Hotten. 
På kvällen hämtade jag även en bomlös sadel som jag ska testa på Hotten idag för att se om den passar, vilket jag nästan är övertygad om att den gör. Den var liten för att passa hans korta rygg, och väldigt mjuk så den formar sig bra efter ryggen som är väldigt svängd. Hans sadelläge är inte direkt optimalt, så därför har jag nu gett upp hoppet om att hitta en vanlig bomsadel som ligger bra. 
 

 

 
 
/Amanda



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi är två tjejer som inte är riktigt som alla andra. Älska oss eller hata oss - vi skiter i vilket. OBS: vi håller på med hästar. Varför då kanske ni undrar? Ja det är en jävligt bra fråga faktiskt. Vi tycker väl om att bli trampade på, släpade över en grusplan, stå ute och frysa 6 månader om året, kasta ut pengar på ett djur som ändå inte bryr sig för att sedan bli kastade i backen när hästjäkeln får syn på något som inte vi kan se med våra mänskliga sinnen. Vi tycker väl också om att bli idiotförklarade av medelålders tanter som lärde sig rida på 1800-talet och fortfarande står fast vid dem principer som gällde då. Nej okej, vi tycker inte om något av detta, så varför vi fortfarande håller på med hästar och ridning är ett olöst mysterium. Vi var väl tvungna att ha något att göra om dagarna. Ingen av oss har särskilt bra bollsinne eller någon annan unik talang, så vi fick helt enkelt börja med en sport där vi inte behövde göra något annat än att lyckas sitta kvar på en häst, styra djuret dit vi vill, samt bestämma hastighet. Hur som helst, vad nu än anledningen må vara till att vi ägnar oss åt denna galenskapens sport så är vi här nu och tänker dela med oss av både det positiva och negativa av vad vi gör. Enjoy! (Or not, vi bryr oss verkligen inte.)