Publicerat: / Amandas inlägg

Hur svårt kan det vara att sitta kvar på hästen??


Äntligen (!!) gick det att rida igen! Isen hade smält så pass mycket idag att det gick att skritta en liten sväng. Så Frida och jag tog en tur på Ante och Hotten. Tyvärr blev inte ridturen särskilt långvarig för mig som efter bara några minuter låg på marken.

Hotten började pipa, samt hoppa och skutta, och trippa iväg. Märktes att han inte rört sig ordentligt på nästan två veckor. Gamla mannen..
Att jag ramlade av förstår jag dock inte då jag dels var beredd på att han höll på, och att han dels rör sig som ett kylskåp med all den extra vikten han lagt på sig. 
Fick lite panik också för jag lyckades på något sätt fastna med ena foten i tyglarna, men det gick bra och jag kom loss som tur var. 

Fridas bedömning av den här ridturen lydde såhär: Hästarna skötte sig ändå relativt bra med tanke på omständigheterna. Den som gjorde sämst insats var jag som aldrig kan sitta kvar på hästen. Jag blev utsedd till sämsta prestation.
Haha, så dålig.. Hur svårt kan det vara att hålla sig kvar på hästjäkeln egentligen?! På senaste tiden har jag haft så sjukt dålig balans och flugit av för minsta lilla. Lite balansövningar kanske vore något för mig att ägna mig åt. Eller alternativt sälja Hotten och börja i en nybörjargrupp på ridskola med ledare.


/Amanda




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vi är två tjejer som inte är riktigt som alla andra. Älska oss eller hata oss - vi skiter i vilket. OBS: vi håller på med hästar. Varför då kanske ni undrar? Ja det är en jävligt bra fråga faktiskt. Vi tycker väl om att bli trampade på, släpade över en grusplan, stå ute och frysa 6 månader om året, kasta ut pengar på ett djur som ändå inte bryr sig för att sedan bli kastade i backen när hästjäkeln får syn på något som inte vi kan se med våra mänskliga sinnen. Vi tycker väl också om att bli idiotförklarade av medelålders tanter som lärde sig rida på 1800-talet och fortfarande står fast vid dem principer som gällde då. Nej okej, vi tycker inte om något av detta, så varför vi fortfarande håller på med hästar och ridning är ett olöst mysterium. Vi var väl tvungna att ha något att göra om dagarna. Ingen av oss har särskilt bra bollsinne eller någon annan unik talang, så vi fick helt enkelt börja med en sport där vi inte behövde göra något annat än att lyckas sitta kvar på en häst, styra djuret dit vi vill, samt bestämma hastighet. Hur som helst, vad nu än anledningen må vara till att vi ägnar oss åt denna galenskapens sport så är vi här nu och tänker dela med oss av både det positiva och negativa av vad vi gör. Enjoy! (Or not, vi bryr oss verkligen inte.)